Jansson

Denna vecka har tisdag, onsdag och torsdag kväll varit helt underbara.
Umgåtts med människor som betyder oerhört mycket för mig.
Varje kväll har gett mig någontng specielt och jag älskar känslan.
Känslan av att umgås med människor som älskar en vilkorslöst!

Idag vill jag bara skratta men tårarna kommer för motsattsen.
Varför ska man bry sig så mycket när man vet att det bara gör ont.
Det gör betydligt ondare för mig än för dom andra människorna.
Varför skada sig själv när man egntligen bara ska skita i allt.
Hålla huvudet högt och gå sin egen väg.

Men när jag väl försöker göra just det får jag höra att jag är annorlunda.
Jag är inte den Sofie som åkte från Sverige i Februari.
Nej tacka fan för det, jag har hittat mig själv.
Hittat det jag vill ha i mitt liv.
Varför kan inte folk förstå att man växer mer när man åker iväg än när man sitter kvar i samma spår.
Samma människor, samma fester, samma samtalsämnen, samma, samma, samma..

Tyvärr men det är ingenting för mig längre.
Jag fick också lära mig att jag måste säga ifrån om jag inte tycker att en sak är rätt.
Är det dåligt att jag äntligen står upp för mig själv och har hittat mig själv?
Ledsen att säga det men då kanske vi inte är gjorda för varandra mina vänner....