Besviken
Jag blir så besviken på mig själv.
Varför förstår jag aldrig vad som är bra/dåligt?
Känns inte som jag har haft det svårt förut.
Utan att det är nu som utmaningen verkligen börjar.
Jag vet inte alls hur jag mår och känner mig egentligen.
Jag vill inte känna efter.
Tårarna tittar fram från mina ögon och fuktar mina kinder.
Varför måste man må såhär?
Riktigt bra var det längesedan jag mådde.
Jag menar sådär bra att det känns i hela kroppen, från tårna till huvudet.
Det är en känsla jag knappt känner igen idag.
Jag vet vad jag vill och endå är jag så förbannat dum!!
Jag kan inte förklara för dig för jag kan inte förklara för mig själv.
Jag kan inte sätta ord eller känslor på någonting nuförtiden.
Känns som jag tappat bort en del av mig, eller kanske rentav hela mig.
Tänk att du sätta precis ord på så som jag känner oxå.. Tack vännen! =)
Men förhoppningsvis blir det bra snart..
Det hoppas jag för både din och min skull <3
=( Det blir ju oftast bättre men innan där är det ju som jobbigast tyvär...
Hej gumman!
Klart vi måste ta en fika snart!va sägs om i veckan? va gör du ikväll förresten? puss 3
Ja visst e det coolt! =) Igår blev det lugnt..
Vad händer för dig ikväll då?
Pusspuss
Du kanske skulle behöva en pause i ditt frenetiska liv där du bara umgås med vänner och går på krogen. Ta det lugnt ett tag, var ifred och fundera på vad du vill med ditt liv och ta reda på hur du mår. Du måste börja lära dig prata om hur du mår och dela med dig av dina känslor (öga mot öga). Hur ska annars dom som du har i din närhet kunna hjälpa dig?
Ibland så ska du veta... "Man saknar inte kon förens båset är tomt"... Och då kan det vara försent. Tänker på er!
kul å se dig igår sofie! var inte kvar så länge, herregud att man tar sig ut på etage även fast man är nykter alltså... :D
ingen kommer någonsin att älska dig..
förens du lärt dig att älska dig själv